Jag vet inte vad som händer med mig!
Brukar ju vara världens hurtbulle på morgnarna och skutta upp som ett skott när klockan ringer.
Morgonpigg har varit en av dom mest beskrivande orden på mig.
Verkar som jag kan stryka det från och med nu.
Imorse somnade jag om så sött, vaknade och insåg panikslaget att det var tjugo minuter kvar tills jag var tvungen att gå till jobbet.

Håret stod på ända på ena sidan, och platt som en pannkaka på andra.
Fancy fröken Larsson!
Slängde i mig en tallrik yoghurt, gjorde ett tappert försök att se någorlunda acceptabel ut, suckade ordentligt åt allt i mitt utseende; håret, kroppen, hyn ALLT.
Har aldrig känt mig så ugly som jag gör just nu allvarligt talat :P

Jag gillar inte att börja klockan 7.30. För då missar jag precis frukosten, så jag måste äta hemma.
Vilket betyder att jag måste gå upp tidigt i alla fall...värdelöst!
Var lugnt idag, vilket jag tyckte var otroligt skönt.
Jag är inte på topp.

16.30 drog jag en lättnads suck och knatade hemåt i mörkret.
Åkte med mamsen och storhandlade, kom hem och tog tag i diskberget som uppstått.
Städpedanten inom mig har tydligen också varit på lite semester.

Okej..det här blev världens tristaste inlägg.
Men det är liksom bara att gilla läget, för det är såhär mitt liv ser ut!