Igår kände jag mig lite hängig, trodde det var på grund av den härliga 25-årsfesten jag och den fantastiska Ida Schramme var på i lördags.
Men nej...natten var en kamp mot feberfrossa, härliga svettattacker och ett bultande huvud.
Eftersom jag aldrig gör något halvhjärtat, tänkte jag att det var lika bra att slänga med en liten ögonfluss(eller vad i hela friden det nu är jag har drabbats av!?) när jag ändå var igång. Just det, pmsvärk modellen värre som grädden på moset.
It's a wonderful life oh,oh,oh,oh!

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag fick syn på vraket i spegeln imorse.
Ögon som små springor med världens påsar under i en fin rödaktig kulör. Blek som en engelsman mitt i vintern och en frisyr som under natten förvandlats till något som var misstänkt likt en tuppkam...och inte den lite mer fancy septemberfrillan.

Hur som haver fick jag ju i alla fall hänga järnet med Ida i helgen, och det var bra för min själ!
Först lite häng hemma hos mig, sedan gled vi iväg på jakt efter 25-årsfesten.
 

Eftersom vi aldrig har koll på läget och bara kör, hade vi liksom inte riktigt tagit reda på vart vi skulle.
Vi hade kommit på den genialiska idén att på en fest spelas det musik, och om vi spetsade öronen skulle vi med all säkerhet hitta dit lätt som en plätt.
Ja vad ska man säga, hänger man med oss behöver man inte karta och kompass.
Det var otroligt kul att vara på husfest, händer ju inte ofta om man säger så!

Bilder var jag naturligtvis sämst på att ta, dock upptäckte jag igår att två små pojkar hade roat sig med att ta otroligt vackra bilder.
Grattis Damir&Gunnar, ni har vunnit publicitet i min välbesökta blogg!

För charmerande bilder...jag smälter.

Sådär, då fick ni se två av ungefär hundra personer som var på festen.
För fantastiskt!

På söndagen spöregnade det och vi kände att frukost på Frosths var en fin idé, sen blev det en tur till affären för vår absolut mest nödvändiga proviant: ostbågar.
Det tillsammans med täcken och Sunes sommar- sen var vår dag gjord!

Att Ida har emigrerat till grannlandet kan vara en av Sveriges största förluster genom tiderna.
Inget snack om den saken!

Nu ska jag hänga lite med Ledin, September och den avskyvärda Lotta..på Liseberg.