Det var en sån fruktansvärt bra helg tillsammans med Mathilda, och hennes inpackade ben.
Tacomiddag, filmmys, kli på ryggen och en drös med tända ljus och skrattsalvor som avlöste varandra.
Alla borde ha en Mathilda i sitt liv, så är det bara.
Vissa människor är helt enkelt som gjorda för varandra, vilket är precis vad vi alltid har varit och alltid kommer vara.

Babs med benet







We love doin' the duckface!




På söndag morgon när vi låg och sov som allra bäst, kom en liten Ludde Larsson inskuttandes och ville ha barnvakt. Nöjd och belåten fick han krypa ner mellan mig och Mathilda, och där låg han ända tills mamma och pappa kom och hämtade honom på eftermiddagen.
Lättskött hund?
Svar: ja








Ja, summa sumarum har jag ju då haft ännu en underbar helg.
Det är sånt här som gör att man inte tycker det gör så förbannat mycket att jobba hela sommaren.