Trots mitt förbannade, gigantiska skavsår och värkande benhinnor har jag nu tagit mig runt sjöarna(dumdristigt, jag vet).
8,5 km som jag nu luskat ut att det är.
Bra där Emelie!
När jag skuttade fram genom det vackra landskapet ringde mormor och bjöd in till lite tacopaj vid lunch.
Ja tack säger jag.

Så nu ska jag slänga mig in i duschen, för att sedan glida upp till fågelstigen.