You don't sing me lovesongs, you don't bring me flowers anymore

Åh blommor, jag älskar det verkligen! Och på något konstigt sätt är jag grym på att sköta om dom också. Det bara föll sig naturligt...eller något.
Jag blev otroligt ledsen i själen när båda mina vita hortensior plötsligt lämnade mig, jösses amalia vad dom hängde med länge. Till och med mamma var imponerad!

Nu har jag en ny skönhet på plats i palatset, som äntligen har börjat slå ut sina blommor.
Titta på den bara, är den inte fantastisk?!

Är det tantigt att vara en sån fruktansvärd blomfantast!?
Om det nu är det skiter jag fullständigt i det.
You can call med tant Emelie.







Hittade på en kruka i mammas och pappas garage, den stod i mitt gamla flickrum för en herrans massa år sen!
Nu har vi återförenats igen. It feels good.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0