Jag pallar inte trycket, att vara helt ensam och inte ha någon att prata med gör mig galen!
Har bölat tre gånger idag.
Först när jag läste ett mail från min underbara soulmate PK som bosatt sig i Boston, hon lyckas träffa dom där ömma punkterna som går direkt till mina tårkanaler. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket ♥



Sen ringde du och gav mig en sån där klump i magen som bara du kan ge. När jag sedan kollade ut genom fönstret, och fick se någon hemsk rovfågel mörda en stackars oskyldig duva för att sedan nöjt sätta sig och hugga in på den så fjädrar och inälvor flög, då brast det för tredje och sista gången.
Usch, jag mår illa bara jag tänker på det.
Jag vet att det är så naturen funkar, men det behövde väl inte hända precis utanför mitt fönster?
Känsliga läsare varnas, men jag var tvungen att ta en bild på hemskheten.
RIP stackars lilla duvan :(


Vidrigt...jag vet.



Himlen såg lite smått udda ut kvällen till ära, kolsvart men med en liten strimma ljus.
Den kanske ville berätta för min smått deppiga själ att även om det ser mörkt ut, så finns det små ljusglimtar som kikar fram!


Ljusglimten måste ha varit samtalet från min mallissambo Hanna. Jösses vad kvinnan pladdrar och ger goda råd.
Halleluja för henne!
Nu är även datumet satt för när jag ska bli av med min sushi-oskuld, tillsammans med H och hennes arbetskamrater på East West. Kommer bli grymt!


Bästa, finaste Hanna ♥

Nu ska jag beta av några avsnitt med Pippi Långstrump, och hålla tummarna för att krypet i kroppen försvinner och jag lyckas somna någon gång.

Sweet Dreams.