Johanna, min arabvän<3



I fredags var det utgång med Kristin&Johanna som gällde, kvällen bjöd på en rad med roliga/konstiga händelser.
Ett koppel med exotiska män som dansade erotiskt/komiskt var på oss både här och där, och envisades med att Johanna inte var helsvensk utan en liten arabkvinna..komiskt är det!

Därför tänker jag nu höra folkets röst, är det möjligt att Johanna har lite arabtouch i blodet!?

Arabkvinna, Johanna, Emelie..eller vänta!?...Johanna, arabkvinna, Emelie!??





Lite mer bilder från fredagskvällen!















a beautiful day!

Trots den enorma tröttheten imorse kom jag igång tillslut!
Det som krävdes var lite skön musik och en härlig frukostdrink bestående av lite yoghurt, jordgubbar och banan som jag mixade ihop lite snabbt med stavmixern :)



Trivdes grymt bra på nya avdelningen, jättetrevlig personal och jättesöta ungar!
Man känner verkligen när man är välkommen.

Alltid när jag är på dagis blir jag så fruktansvärt sugen på att skaffa barn, när dom har sovit middag och vaknar alldeles varma och rosiga om kinderna och ska sitta i ens knä och bara mysa..åh vad jag älskar det!
Jag vill verkligen ha en liten bebis, dock saknas en liten detalj: pappan :P
Jag får helt enkelt nöja mej med att ha mina ungar på deltid!





Imorgon börjar jag inte förrän 14.30, då ska jag vara på fritids en sväng.
Så jag hade tänkt ägna förmiddagen åt att söka lite sommarjobb här i Linde.
Gå runt och presentera mej, lämna cv och självfallet mitt otroligt fina rekommendationsbrev från Bokia( om ingen faller för dom raderna, vet jag inte vad jag ska ta mej till!) .



Time to eat!




morgonstund

Tisdagmorgon och jag är trött, jättetrött!
Ögonen vägrar börja se världen tydligt, dom vill helst bara ta med sej min kropp och krypa ner i sängen igen :)


Idag ska jag vara på ett nytt ställe och jobba, känns väl sådär...jag är ju van att vara på "mina" ställen. Men det blir säkert jättebra, bara att visa fram fötterna i vanlig ordning!


Gårdagskvällen bjöd på vänner, musik, skratt, glädje, kyla och naturgodis från hemköp!
Jag älskar verkligen mina lagkompisar, dom får mej att le



Förövrigt vill jag bara bort härifrån, fly till ett annat land, till värmen!
Ungefär 1 månad kvar, sen är jag&Diana där...it's gonna be great!
Alcudia, Mallorca

Nu ska jag försöka få i mej lite frukost, klä på mej och sen ge mej iväg till jobbet!

Ha det guld! / E♥


Felling better

Början av dagen var verkligen hemsk, tusen tårar och bara massa ledsamheter som cirkulerade i huvudet, nu känns allting mycket bättre.
Veterinären var världens snällaste och kunde verkligen inte ha varit bättre :)
En stund som jag verkligen bävat för blev plötsligt något fint, det var skönt att se Kalle bli lugn och andas saktare, saktare för att sedan somna, för evigt.
Efter att ha sett honom plågas så mycket var det en lättnad att få se honom fridfull.



Veterinären sa att han måste ha haft det jättebra hos oss i alla fall, hon hade aldrig hört om en undulat som blivit så gammal förut, känns ju inte helt fel!

Nu har jag varit iväg och jobbat på dagis en sväng, förälskat mej i småbarnen som vanligt, läst sagor, bytt blöjor(varför kan dom inte vara pottränade från födseln!?)
Sen när jag skulle hem träffade jag min favoritLisa, alltid lika kul att prata med henne♥

Skulle träna ikväll egentligen, dock verkar det som att det blir spelning med Mammy istället!
Man måste ju ställa upp när ens kära lagkamrat Rossi är i farten!



Ha det guld! / E♥

Lilla fågel blå

         

nu går du i en annan värld
Jag tror den kallas himlen
och jag har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över
himlen
så önskar jag att du var här.



Första inlägget på nya bloggen blir väl inte riktigt så kul att skriva som jag hade tänkt mej. Men sånt är livet, det bjuder ständigt på oväntade saker.

Ungefär en timme kvar, sen kommer någon som varit med mej sen jag var 5 år vara borta. Det är konstigt att en liten,liten fågel kommer lämna ett så fruktansvärt tomrum efter sej.
Han var så mer än bara en fågel, han spred sån enorm glädje med sitt kvitter, alltid när man ringde hem hörde man honom sjunga i bakgrunden.
När han var som gladast var när jag lyssnade på min musik, imponerande att även fåglar kan skilja på bra och dålig musik :)

Nu sitter jag här och ler lite mellan alla dessa tårar. Det känns skönt samtidigt som det är hemskt att han äntligen ska få somna in.
Att ha levt 16 år för en undulat är helt otroligt lång tid, och jag vet att det är dags för honom att somna in.
Nu ska jag gå ner och sätta mej hos min lilla blå fågel, innan det är dags att ta farväl.

// E


Om Emlan!

Välkommen till Emlans blogg! Säger jag, Johanna! Efter att ha gjort designen lite småsnabbt så kände jag för att hoppa in här och skriva att Emlan är bland de bästa människorna jag vet. En underbar människa, och en otrolig vän! Så - se till att läsa denna blogg när hon väl börjat skriva!


// Johanna

RSS 2.0