Efter nio dagar utan att ha kunnat ta min dagliga tur runt sjön, var det idag dags att skrida till verket igen.
min pw-buddy Sara fick förhinder, så fick ta musiken som ersättare på min lilla runda!
Jösses vad min kropp har förlorat varenda liten muskel, och flåset ska vi inte tala om.
Jag gick som i en dimma hela rundan och ville bara hem till duschen och dö litegrann!

Vad brukar man säga, upp som en sol och ner som en pannkaka.



Fick en liten extra skjuts med energi när Anna joggade förbi mig och hojtade en komplimang om min frisyr, sånt där värmer så otroligt mycket!

Nu blir det lite "how I met your mother" följt av "Two and a half men", en kopp te till det och min kväll är gjord.

Jag har fortfarande inte fått reda på vem det var som lämnade det fantastiska "överlevnadskitet" till mig när jag var sjuk, varför vill ingen ta åt sig äran för det!?