After all, we're only human

Jag har en otroligt bred musiksmak, inget snack om den saken.
Allt handlar om vad jag är på för humör.
När jag jobbade på Rhodos utbrast en av mina "grekfrugor" Kajsa: Alltså Emelie, jag förstår mig inte på din musiksmak. Man kollar igenom dina spellistor och det är en jävla röra...världens bästa musik blandat med världens sämsta..jag får inte ihop det!"

Just idag har jag en av mina "smörsångardagar". Ni vet, sockersöta karlar med skönt sound, låtar som kan vara på lite sådär i bakgrunden utan att störa.
Då passar det att hänga med till exempel herr Jon McLaughlin, som jag fick upp öronen(!?) för, för flera år sen.
Passande nog har hans senaste album precis blivit tillgängligt på Spotify.

Personligen fastnade jag direkt för fyra av låtarna:
Summer is over
Promising promises
Maybe it's over
A little too hard (and a little too fast)

Fast nej, dom nya låtarna slår inte dom här två gamla godingarna. Enjoy!





Sist vill jag understryka att en låt jag absolut inte gillar, och inte förstår mig på för fem öre är den där "elektropop". Jag blir faktist lite smått irriterad när folk utan talang får släppa singlar bara sådär, medans det finns andra som sliter häcken av sig men aldrig får chansen.
Men det är bara vad jag tycker.


Kommentarer
Postat av: Hanna

Jag har aldrig hört talas om honom innan, jättebra ju. Nu ska jag lyssna igenom alla hans låtar :) Tack för tipset och en nice blogg.

2011-09-15 @ 15:38:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0