Hata.
Ett ord jag har otroligt svårt att använda mig av, i alla fall när det kommer till människor.
Jag kan med handen på hjärtat säga att det inte finns en enda människa jag hatar.
Däremot finns det dom jag ogillar, har svårt för.

Jag är en sån person som försöker tänka mig in i andras situationer, har lätt att acceptera att man är olika och anpassar mig efter det.
Tror jag i alla fall.

Tillbaka till det där med hat.
Usch, jag tycker det är ett hemskt ord.
Jag kan säga att jag hatar pulvermos, fläskkorv och regn.
Men det är ju materiella ting, som inte har några känslor. Tror inte pulvermoset blir sårat om jag säger att jag hatar det.

Hur som haver brukar jag tänka såhär om någon beter sig illa;
Med tanke på hur den här människan agerar, måste han/hon ha mycket problem och/eller må väldigt dåligt .
Och den det är synd om, är i själva verket den som beter sig illa.
Vi har alla problem i bagaget, vissa mycket mer än andra.
Själv har väl egentligen min barndom varit en ren solskenshistoria, med föräldrar som fortfarande är gifta och allmänt levt ett sånt där svenssonliv med husvagnssemestrar och allt vad det innebär.
Jag har alltid haft någon som har kunnat hjälpa mig med läxor, och ställt upp 24/7 .
Tacksam så in i vassen är jag.
Att jag haft dom som lärt mig rätt och fel, gett mig tider när jag måste vara hemma och så vidare under min uppväxt.
Just då förstod jag nog inte att det var för mitt eget bästa.
Men det inser man sen, tro mig.

Nu avslutar jag mina små morgontankar.
Dags att uppfostra lite söta ungar!

Apropå ungar, var det en som hade ett bra sätt att uttrycka sig när hon hatade något:
-Jag älskar inte kaviar.

På något sätt får det en positiv klang.
Jag älskar inte folk som hatar andra människor.