Början av dagen var verkligen hemsk, tusen tårar och bara massa ledsamheter som cirkulerade i huvudet, nu känns allting mycket bättre.
Veterinären var världens snällaste och kunde verkligen inte ha varit bättre :)
En stund som jag verkligen bävat för blev plötsligt något fint, det var skönt att se Kalle bli lugn och andas saktare, saktare för att sedan somna, för evigt.
Efter att ha sett honom plågas så mycket var det en lättnad att få se honom fridfull.

♥

Veterinären sa att han måste ha haft det jättebra hos oss i alla fall, hon hade aldrig hört om en undulat som blivit så gammal förut, känns ju inte helt fel!

Nu har jag varit iväg och jobbat på dagis en sväng, förälskat mej i småbarnen som vanligt, läst sagor, bytt blöjor(varför kan dom inte vara pottränade från födseln!?)
Sen när jag skulle hem träffade jag min favoritLisa, alltid lika kul att prata med henne♥

Skulle träna ikväll egentligen, dock verkar det som att det blir spelning med Mammy istället!
Man måste ju ställa upp när ens kära lagkamrat Rossi är i farten!



Ha det guld! / E♥