Då var man hemma igen efter den trevliga vistelsen hos Johanna!
Hade en relativt lugn midsommarafton- Om man bortser från en tidpunkt på kvällskvisten, då vispgrädden som Kenneth hade med sig bidrog till att allt blev lite wild and crazy!
Sen kan jag ju erkänna att jag hade ett finger med i spelet också...


Jag gjorde små prästkragkransar till mig och Johanna!


Min midsommarlook!








Träffade många nya, trevliga människor. Sånt är aldrig helt fel!


Fröken Tunehag, den söta värdinnan!


Kenneth&Elina, otroliga trevliga människor!


Maria, som gled in lite senare med en citronpaj i högsta hugg och ett stort leende på läpparna!


Gustaf, en riktig sköning


Anna hittade en trevlig grek åt mig så jag skulle känna mig lite mer bekväm!


Jag&Johanna



Men som det nästan alltid är på trevliga tillställningar, så finns det någon som är en liten böld i röven.
Och det var inget undantag den här kvällen.

Jag blir så fruktansvärt trött på människor som måste klaga hela tiden, vad är grejen!?
Eftersom det var lite knytkalas, skulle givetvis alla ta med sig något att äta.
Alla utom en person hade klarat uppgiften galant!
Den person som inte hade tagit med sig något, var även den personen som satt och klagade rätt envist på det vi andra hade tagit med oss.
Jag var så förbannad på den där karln så jag kokade.
Till slut hävde han ur sig att det kanske var bättre att han tog sin stol och gick iväg genom trädgården och satte sig för sig själv istället, jag gav honom min tillåtelse och sa att det var en väldigt bra idé.
Så han tog stolen och traskade iväg, lovely.

Jag är inte den som är den, men den karln fick jag ingen bra uppfattning om.
Man sitter inte och gormar om att saker är oätbart, och att saker smakar vidrigt. Snacka om att dra ner stämningen!

Förutom det lilla störningsmomentet var det jättetrevligt.
Det blev otroligt många skrattattacker och magkrämpor. Det är ett bra tecken!




Vad är en midsommar utan vispgrädde med cheeseballs och honungsmelon?
Serverat direkt i handen såklart.



Framåt natten så var vi en liten tapper skara kvar, iform av mig, Johanna, Anna och Thomas.
Då kände vi att ett besök på Satin inte skulle sitta helt fel!
Vi hamnade på uteserveringen med en hög okända människor, väldigt trevliga sådana.
Det blev ett tjatande om att jag såg ut som en trolig fröken Sverige och även moder natur.
Vilket resulterade i att jag tog min roll på största allvar när jag blev intervjuad i en hel drös med tomma ölflaskor.
Med det talet skulle jag utan tvekan ha vunnit...

Dagen efter kände jag mig otroligt laddad för min utmaning.
Eftersom jag har berättat för min vän Johanna att min magsäck vuxit något kopiöst när jag var borta i den exotiska världen, hade hon nu utmanat mig att äta en hel pizza. För första gången i mitt liv.
Så vi skuttade iväg mot pizzeria Express och jag beställde en ljuvlig variant med färska champinjoner och vitlöksmarinerade räkor.
Trots att jag var mätt innan jag ens ätit halva, satte min otroliga tjurighet in och tadaaaa! - hela pizzan uppäten.
Jag är grym.
Och jag har bildbevis.


En taggad kines-Emelie




Nu ni, jag är inne på upploppet!



...och hon är i mål! Fantastiskt!

Sist men inte minst, bjussar jag på ett par bilder som jag tog av min fina vän!