Alla människor begår misstag och gör fel ibland, det är jag mycket väl medveten om.
Jag har ett tålamod utan dess like och väljer oftast att förbise, förlåta, dra streck över, ignorera..ja ni fattar.
Fast allt har ju en gräns, och i en viss fråga börjar jag känna att min gigantiska bägare snart rinner över och jag får ett raseriutbrott.
Ni vet när man blir sådär förbannad så man börjar gråta som ett litet barn?
Ungefär där är jag, och det kokar i kroppen på mig.

Varför ska jag vara så himla snäll och hjälpa andra hela tiden, när man aldrig ens får ett "tack" eller en ursäkt tillbaka.
Tänk om jag kunde ha lite stake i mig och säga ifrån, men nej.

I såna här lägen är det fantastiskt med en liten blogg att skriva av sig på, nu mår jag genast lite bättre.
"Sanna mina ord" får mig också på bättre humör, en riktig pepp-låt enligt mig. Underbara, fantastiska Petter!