Hola!
Jaha, sist jag lättade mitt hjärta var för exakt en vecka sedan.
Frisörbesök och jag hade beslutat mig för att det där med september-frillan inte var något jag skulle våga mig på.
...trodde jag.
När jag nämnde att jag varit lite inne på att kapa håret blev frisören eld och lågor..vi skuttade in till hennes kontor och googlade massa bilder på September, körde en ordentlig genomgång av hur hon skulle gå till väga och på något sätt slutade det med att det kapades i alla fall!
Hon hävdade att jag hade precis rätt ansiktsform och utseende för att fixa att bära upp en sån frisyr.
Man tackar, man tackar.
Chocken var total och jag genomgick ett par dramatiska dagar med att försöka tackla min nya look.
Mycket positiv feedback gjorde det hela lite lättare, men jag känner fortfarande att all min kvinnlighet har ryckts ifrån mig.
 


Ja, när allt kommer omkring är det ju bara hår, jag är fortfarande samma gamla fröken Larsson!
Och jag tycker jag var grymt modig som vågade.

Underbaringar är ni ♥
 

Ett litet axplock av alla fina kommentarer från alla fina människor.


Nu är jag verkligen outsidern i mitt gäng med alla långa, blonda hårsvall!
Men det får jag ta.