Hej hopp, sockertopp!
Har inte känt mig på något vidare blogghumör, så därför har jag helt enkelt struntat totalt i det för en stund.
Men jag lovar att jag kommer bli rejält sugen snart igen, because I love to skriva ner massa dynga som alla kan läsa!
Och kära Lisa Tannerfalk: jag lovar att jag ska lägga upp bilderna från volleybollbrudarnas bravader förra helgen...typ imorgon.

Idag har jag och mamsen städat ur dom exotiska volleybollspelarnas lägenhet.
Jag säger bara: skjut mig!
5 förbannade timmar för att göra rent i köket, då kan ni tänka er hur skitigt och snuskigt det var! Vi var ju dessutom 2 stycken som jobbade på i en jävla takt!
Jag diskade, torkade och kämpade med universums ilska inom mig.
Jag kokade verkligen inombords! (sen om det var ilskan eller febern som gjorde att jag kände så är rätt oväsentligt tycker jag!)

Förstår verkligen inte hur man kan lämna en lägenhet i det skicket, snuskigt till max.
Man slutar aldrig förvånas alltså.
Både mamma och jag frågade oss själva varför vi gjorde det egentligen, vi fick ju inte ut ett dugg av det.
Vi är för snälla helt enkelt, på tok för snälla.

Som grädden på moset kände vi oss båda sjuka med världens hosta och feberkänningar.
Men vi är ju starka kvinnor gjorda av stål, och tillsammans klarar vi allt!

Har spenderat kvällen med att umgås med systeryster och mamma.
Ätit en himmelsk skaldjurspaj, tittat på "P.S I love you" och Körslaget.
Så himla trist att team Strömstedt och herr Albinsson åkte ur!
Tyckte allt det var på tiden att Marie Picasso(med den perukliknande frisyren och hemska klädstilen)tog sitt pick och pack och tackade för sig.
Men nej, svenska folket har i vanlig ordning dålig hörsel.
Jag är inte förvånad!

Jösses, jag är på tok för bitter och febrig för det här.
Känns ju inte som en bra grej att sprida massa negativ energi till er!

Tror det är bäst att jag återkommer när jag är miss Sunshine igen.
Nu blir det lite mr.Bean. Grym är han!