Keep on walking.

Dagens tur runt sjön var minst sagt ett äventyr, jag har garvat sönder mina inre organ.
Mannen i gänget säger lugnt: "tjejer, gå med bestämda steg bara. Håll inte på och mesa er!"
Helt plötsligt fanns det ingen Semco med oss längre, han låg i en liten hög på marken.



Vi fortsätter en bit till, och S muttrar över hur sakta vi går och att han inte förstår varför han är så dum som är ute och går med oss.
Sen hörs ett litet skrik, och Anna ligger som en söt köttbulle på marken, och liksom glider nedför den lilla backen.
Jag dog av skratt!


Ja, ni ser ju själva vilka spår hon lämnad efter sig. Underbart!

Sen reser hon sig till en otroligt attraktiv position, och så ligger hon där på marken igen.


Jag var bestämd på en punkt: jag skulle göra allt som stod i min makt för att inte halka. Tänk vilken seger det skulle vara!

Jag höll mitt ord, medan S och A ramlade varsin gång till.

Nu är jag helt slut i kropp och själ. Dels av alla skrattsalvor som har bränts av, och för att man fick gå och spänna sig som en himla bågsträng.
En varm dusch på det här kanske?
Svar: Oh yeah!





Kommentarer
Postat av: Patrik

Jobbigt med halka :) Var lika sist jag var ut och gick också, blank, våt is och 500 meter utförsbacke genom skogen. Dessutom valde jag att gå på kvällen när det var mörkt ute. Fast jag klarade mig utan att halka :) Nu tänker jag hålla mig inne till våren....

2012-01-15 @ 15:41:48
URL: http://bloggliv.ws

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0